Med vad?

- Ett knä fullt i gröt
- En tvättstuga full i blöt tvätt
- Ett stripigt hår som måste tvättas
- Ett diskberg som måste tas hand om

Ha en trevlig helg!
Nu checkar jag in på jobbet.

Jag handlade, såklart! Vem försökte jag lura? Dock så var det otroligt bra pris så jag känner ingen skuld faktiskt. Eller så försöker jag intyga mig själv nu att jag inte borde känna skuld. Hur som helst så ska jag visa er mina inköp när jag kan ladda in bilder på datorn igen, det lovar jag er. Skitsnygga vita skor samt ett par shorts ( har tänkt mig det till resan, man kan aldrig vara tillräckligt förberedd, aight? ) Säger hon som inte ens förbereder med att hacka lök innan hon sätter igång stekpannan.


Här hade jag någon konstig magsjuka/matförgiftning. Hade iallafall förberett med en fläta så jag slapp få spya i håret! Det tar sig..aah! Här påväg i bilen från Skellefteå till Söderhamn. Inte kul med en 7 timmars bilresa.

Önskar att jag vore en i N.E.R.D, men jag är inget mer än en NÖRD. Jag är en jäkla datanörd! Utav rang! Igår slog det mig att jag sitter alldeles för mycket framför datorn. Det är vad jag gör när jag är själv. Kanske är det min avslappning, kanske är det mitt beroende? När jag va liten och mamma och pappa jobbade så åkte jag med dem till skolan, trots att jag alltid va där nästan en timme i förväg då istället för att gå till skolan 45 minuter senare. Varför? Jo, för då kunde jag sitta helt ensam i klassrummet i en hel timme innan alla andra dryga jävlar kom och spela dataspel. Spaceship. Hette det så? Ni vet när man va en farkost som hoppade mellan olika platåer samtidigt som man åkte framåt. Man va tvungen att hoppa på olika saker för att tanka, kunna åka snabbare osv. Spaceship? Måste Googla. Dataspel rymdskepp hoppa googlade jag och fick träff direkt. Kosmonaut hette det visst! Måste spela! Hörs senare ikväll, om jag inte är fast i spelets värld då. Dra mig härifrån!


Grafiken va grym!

Soffan va tagen, nu skulle den bara hem oxå. Precis som min mor kan jag inte vänta med något utan bestämmer mig för att hämta den på dagen innan Linus kommit hem eftersom jag ändå är ledig. Lånar Mesmers bil (vit skåpbilsaktig - tjuvar och banditer, right Sofie & Emma?) och får en väldigt enkel vägbeskrivning av Mesmer hur jag ska ta mig ut på E6an. "Följ den här gatan så långt du bara kan, då måste du svänga höger till slut. Därefter åker du rakt fram genom två små rondeller och i den tredje rondellen tar du vänster, sen är det skyltat." Lät inte det väldigt lätt? Jo, det gjorde det för mig med. Men icke! Hispig som man är så tänker jag att jag åkt för långt utan att svänga höger (så långt jag bara kan finns inte i mitt huvud tydligen) så jag svänger tidigare än jag skulle.
Där står jag, mitt i stan, mitt på Järnbanetorget, Oslo S. Mellan två bussar i bussfilen och folk som tittar och undrar vad jag håller på med. Snabbt som attan svänger jag vänster utan att tänka mig för, då möter jag en buss istället. Jaha, då hade jag kört mot enkelriktat då. Innan jag hittat ut på E6an så hann jag köra mot rött oxå. Japp, jag har körkort faktiskt! Fick frågan av en stackare som jag ringde upp i all panik, men som fint lugnade mig. Tack för det :)

Väl framme ser jag att det är världens finaste soffa, helt som ny! Får hjälp att packa in den i bilen, åker på en mack för att köpa lite rep att binda dörrarna med (gick inte att stänga helt). Fanns inget rep, så jag fick lite snöre istället. Knöt som en gud, åkte hem. Mötte upp Linus och Kricke för att sedan få höra av Kricke att han va imponerad av min körning när jag backade in bilen på gården. "Det finns alltså tjejer som kan köra bil!" Hoppas han inte läser min blogg, för jag rättade honom då inte.

Såhär mina vänner går det till när man ska köpa en soffa:

Linus hittar en soffa på "norska blocket". Den kostar 4000 kr. Han ringer till snubben som äger soffan och säger att han är intresserad. Linus försöker pruta, dock förgäves. Linus vill fundera lite eftersom han inte har något släp och kanske därför måste hyra vilket kommer gå på någon hundralapp till.

Varning för skryt, svenskar som inte tål sånt kan sluta läsa nu :)

Jag kommer på den briljanta idén att jag kan ringa istället, i och med att det brukar funka bättre som tjej. Telefonsamtalet låter ungefär såhär:

Jag: Hej! Caroline heter jag..jag har sett på Finn att du har en soffa ute. Finns den kvar?
Killen: Ja absolut, den finns kvar!
Jag: Gud va bra! Jag är väldigt intresserad av den..
Killen: Vad härligt! Vart bor du då?
Jag: Jag bor på Solli/Vika, i Oslo, bor du i närheten?
Killen: Jag bor egentligen i San Fransisco (vilket upprepades några gånger) men annars bor jag ...
Jag: Okej, ja alltså..jag är ju som sagt väldigt intresserad, men problemet är att jag inte har någon släpvagn.
Killen: Okej, jadu, i och med att jag bor i SF så har jag ingen bil nu, annars hade jag kommit med den!
Jag: hihi, vad gulligt ;) Om jag ska hyra ett släp så kommer ju det kosta en massa mer pengar och då blir det lite dyrare än vad jag tänkt mig. Vi kanske kan dra av lite från priset?
Killen: Ja, jag kan gå ner till 3800 kr. Eller, jag kan nog gå ner till 3700 kr förresten. Det är exakt vad min flygbiljett tillbaka till SF kostar, så mer behöver jag egentligen inte. När du låter så söt så kan jag inte luras.
Jag: Det låter ju jättebra! :) Tack så mycket!

Vi dividerade vidare och det slutade med att jag får köpa soffan för 3700 kr, jag lånar en bil (typ skåpbil) så jag behöver nog inget släp, killen ska hjälpa mig att bära soffan, sen får vi se när jag kommer hem. Slutar väl med att han hjälper mig hela vägen hem för att sen ta trikken hem ;) Moahaha. Kvinnlig list är den bästa listen.

Överraskningen var alltså att jag åkte hem till Gävle och Söderhamn för att hälsa på mina nära och kära. Tänkte berätta lite mer om helgen i ett senare inlägg. Idag känner jag att jag måste berätta om gårdagen. Enjoy:

Kan börja med att berätta att jag har glömt min Iphoneladdare i Sandarne så jag kan tyvärr inte föra in de bilder jag knäppte igår - fail.
Jag kan även berätta att Jag & Elin skulle handla på taxfreen men hade glömt boardingkortet på planet så vi fick knappt med oss något alls - fail.
Jag har glömt min halsduk i Gävle, så innan mamma & pappa kommer om 2 veckor lär jag hinna få halsfluss X antal gånger - fail.

Bra början va? Nu till hela historien. Egentligen skkulle jag ha åkt bil tillbaka till Oslo med min vän Kaustinens pojkvän och hans arbetskompisar. Mamma ringer mig på förmiddagen och varnar för blixthalka och erbjuder sig att betala flyg. (Kanske inte erbjuder, snarare säger till mig att jag ska flyga och inte får åka bil). 23 år sa jag. Hur som helst är ju det väldigt gulligt, för det är bekvämt att flyga och jag behövde inte betala något så tack och bock så var flygbiljetter bokade istället. Jag hade tänkt ut att jag skulle packa och städa min lägenhet så fint innan jag åkte, men under olika omständigheter så slutade det med att lägenheten ser nu värre ut än när jag kom hem. Förra gången lämnade jag den som ett bombnedslag...

Elin fick skjuts till Gävle och väntade på mig vid perrongen, 1 minut innan tåget rullade iväg satte vi oss den ena mer andfådd än den andra. Men vi hann, och vi kom till Tobo, sen va det stopp. Vi stog först stilla i kanske 10 i tron om att det var ett tågmöte eller liknande. Vi fick sedan reda på att det var ett signalfel som skulle ta ett tag att reparera. Efter ytterligare 10 minuter sa kvinnan i högtalarna att det skulle ta minst 2 timmar att reparera felet och att tåget skulle måsta backa tillbaka till perrongen för att åtminstone slippa stå mitt ute i ingenstans. Oh my tänkte vi. Kvinnan räknade hur många det var som skulle till Väsby, Uppsala,, Sthlm osv. Vi var 3 stackare som skulle till Arlanda för att sedan flyga vidare och tiden började knappa iväg. Vi blev helt plötsligt VIP och medan de andra passagerarna fick vänta på bussar så fick vi en taxi beställd som tog oss i ilfart till Arlanda. Självklart hoppade vi av på fel terminal så vi fick ju springa som idioter (tänk Pheobe i vänner) genom hela flygplatsen.

Väl där ska vi checka in våra väskor och Elin blir skitnervös. Hon har tidigare på dagen bakat bullar och frågar mig ifall jag tror att dom kommer gå igenom säkerhetskontrollen. "Troru dom tror att det är sprängdeg?!"
Vi checkar in Elins två väskor, går nervöst mot kontrollen, bullarna går bra, värre är det med honungen som Elin oxå hade med sig (hon checkade in 4 paket bacon, fläskfilé, skinka, matlådor, kantareller, VIN, sprit och lite annat smått och gott). Min väska gick inte heller igenom kontrollen, jag har 17 olika vätskor som dom ville slänga. ALDRIG sa jag och kontrollanten föreslog att jag skulle checka in även min väska. Jag sprang tillbaka igen (Pheobe) och kastade upp väskan på bandet. "Nej, tyvärr vi har stängt incheckningen" "Men NEEJ, jag måste!" och efter några om och men fick jag checka in min väska. TACK snälla!

Flygresan gick bra, men både jag & Elin fick en konstig känsla av att vi skulle dö när vi startade. Jag har nog aldrig varit så säker på att ett flan ska störta någon gång. Väl framme i Oslo, fullt levande, så hämtade vi våra väskor och till vår stora förskräckelse ser att Elins vinbox läkt i exakt hela hennes väska. En stoooor pöl rödvin fyller golvet på Gardermoen och det ser helt allvarligt ut som om någon har dött. Jag lägger mig bredvid pölen för att iscensätta ett mord, och självklart lägger jag hela håret i allt rödvin. Elin börjar nåtan grina och tänker tanken att sörpla från golvet. Nu både luktar vi och tänker som pundare. Snart hemma Linus - har du saknat oss?
Fortsätter att stressa och springer igen för att köpa tågbiljetter in till city. Ingen risk att jag tappar bort Elin då hon gör röda rullspår vart hon än går. Väl hemma kan vi slappna av, somnar gott och alla tre erkänner att vi saknat varandra. Familjen på Munkedamsveien. Nu är allt i sin ordning igen. Enda skillnaden är att vi nu kollar på Entourage istället för True Blood.

Sa jag att jag glömde mobilen på tåget till Söderhamn i torsdags när jag kom hem? Min kära mobil fick övernatta i Sundsvall innan jag fick tillbaka den på fredagsmorgonen. TACK Håkan som hittade mobilen och för att du inte tog den. Du skulle ha en fet kram och en eloge för din ärlighet!

Kan dessvärre meddela att överraskningen dröjer tills imorgon istället. Därför kan jag inte komma på nåt roligt att skriva överhuvudtaget. Som vanligt tänker ni, ja som vanligt tänker jag med. Attans vad tråkig jag har blivit på senare tid. Eller när va jag rolig överhuvudtaget?

Har fått/Kommer få en ny läsare förresten! Haha, välkommen Karin! This is for you:

Fun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun funFun fun fun fun fun funny fun!

Imorrn kommer jag lägga ut en överraskning här på bloggen! Inspirerad av Tre kronor som kör överraskningar nästan varje dag :) Ska bli kul, nu har ni nåt att se fram emot. Eller ja..inte så roligt för vissa, men ändå..

Sov gott, det ska jag!
♥

Slänger in en video i brist på tid att skriva annat..

Ni som känner mig kan väl kort och gott säga att jag inte är den mest pratglada människan i världen? Jag menar..visst pratar jag och är social, men har jag någonsin varit en pratkvarn som man aldrig kan få stopp på? Jag och Linus va ute på promenad och såhär löd vår konversation:

Jag: Bla bla bla bla bla bla bla
Linus: Nu springer vi...fort!
Jag: Jaha?

Linus börjar springa, jättefort och jag som aldrig kan vara sämre försöker hänga på så gott jag kan. Tillslut börjar jag tröttna och hamna efter.

Jag: Hur länge ska vi springa såhär fort?
Linus: Bara ett tag.
Jag: Men varför springer vi så fort egentligen?
Linus: För att få upp pulsen lite, men mest för att du ska bli tyst nångång!

Jag har ett annat exempel oxå, men där var även Elin inblandad. Klockan var väl kanske 01:00 på natten och vi skulle upp och jobba. Jag och Elin hade dock inte setts på hela dagen. Såhär löd den konversationen:

Jag: Bla bla bla bla bla bla bla
Elin: Bla bla bla bla
Jag: Åh jag har hittat en ny favoritlåt idag!
Elin: Aaaaah jag med!!
Linus: Ah men vet ni, jag har oxå hittat en ny favoritlåt idag!
Elin & Jag: Jaha, vad heter din? (Pratar ofta i samma meningar)
Linus: Tunnan & Moroten - Håll käften brudjävlar...



 

Idag har jag:
- Varit avundsjuk på Linus omelettfrukost. (Min gröt va JÄTTEgod)
- Städat garderoben, eller ja..rummet som vi använder som garderob.
- Jobbat på den bästa restaurangen i Oslo. Tre Kronor Bar & Kök finns på facebook!
  

Så in i nordens himla snygg den här människan! Som jag saknar henne!

Moa nu har det gått på tok för lång tid sedan vi sågs. Jag kan faktiskt inte ens komma ihåg när vi umgicks senast? Kommer aldrig glömma våra samtal, våra promenader, när vi klippte håren, färgade, fikade, grät, skrattade, skämtade, smög med olika hemligheter, ringde olika killar (ja du då iallafall) och allt annat som innebär Carro&Moa. Du kommer alltid vara min lillasyster och vän.

Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut älskade Moa..
♥

Vill man ens vara svensk idag? Plattfall & Patetiskt...
Sen att Holland inte är det lag jag diggar mest av allt i världen gör ju inte saken bättre. De va dock det bättre laget igår, så en rättvis seger var det iallafall.

När vi ändå är inne på sport så vill ge en eloge till Skellefteå AIK som hittils har vunnit 6 av 9 matcher.

Ja, ikväll spelar Sverige mot Holland och det är en match iallafall jag måste se! Jag & sambon Elin tar och bär av mot O'Learys eller Harrys eller nåt hak där det finns massa härliga svenskar för en förhoppningsvis underhållande match! Vi hörs senare.

Ps. Inatt somnade Elin & Linus som vanligt när vi kollade på True blood. I vanliga fall brukar jag låta dom sova, men igår kunde jag inte låta bli! Herreguuuud vad jag höll på att dö där mitt i avsnittet! Jag va tvungen att väcka mina vänner för att få berätta vad som just hänt. Efter det höll sig iallafall Linus vaken. Elin somnade om lika fort igen. Haha hon är för söt! Jag gillar verkligen mina fina vänner. Saknar er där hemma ♥

Ja, vad ska man säga? Jag skäms för telefonbolagets vägnar. Jag har försökt registrera mitt norska nr nu sedan jag kom hit. Jag har mailat angående att telefonen aldrig går igång och som svar får jag: Du måste registrera ditt kort innan du kan börja ringa. Detta har jag alltså gjort varje vecka i snart 6 veckor! Skickat in registreringar  och sedan mailat när den inte går igång. Sista mailet jag skickade iväg var ett uppgivet mail som lät som ungefär: Jag har försökt att registrera mig i 6 veckor, nu ger jag upp detta. Tack men nej tack!

Vet ni vad jag fick för svar?!

Vi har försökt att ringa dig men inte fått något svar. Du måste skicka in en ny registrering då vi ej mottagit någon.

HALLÅ!? För det första: tacka fan för att dom inte kan ringa mig när jag inte har ett fungerande kort! För det andra: Vad är det dom inte förstår? Hur många gånger ska jag behöva skicka in den där jäkla registreringen?

Jag bryter ihop! Ni som nu tänker att jag är dum som kanske inte provat SIMkortet i annan telefon, eller att jag helt enkelt måste skicka in registreringen igen, till er kan jag säga att självklart har jag provat SIM i annan lur, och NEJ..dom kan helt enkelt registrera upp mig efter de personuppgifter som jag mailat in utan en massa himla tjafs. Det är verkligen inte svårare än så, jag vet för jag har själv jobbat åt samma bolag. Herreguuuud vilka inkompetenta människor det finns. Tack & hej!

Aldrig under mitt vuxna liv (tänker nu efter högstadietiden) så har jag aldrig varit i så mycket drama. Att något så litet kan bli något så stort. Jag hoppas min blogg, vad jag skriver, mina videos, mina bilder eller vad det nu kan vara - inte ställer till problem för någon annan än eventuellt mig själv. Jag hoppas att personerna i fråga som farit illa utav mina senaste uppdateringar inte tar för illa upp utan lever sina liv som de annars skulle ha gjort.

Ska man behöva tänka på allt man skriver, om ni inte fattat det än så är jag inte så djup, och jag har inga dolda meningar eller budskap med vad jag skriver.

Jag tackar dock för omtanken som egentligen va grunden till allt, men jag klarar mig själv ganska bra och anser att jag lever mitt liv till fullo på mitt sätt och om jag vill ändra något så gör jag det själv :)

Nu är det bokat och klart! 15/10 blir det Hoffmaestro för hela slanten! Woot woot!

Nu har jag vaknat efter att ha tagit igen x antal timmar från i helgen. Jag har jobbat nästan 24 timmar per dygn har det känts som, och på köpet har jag förlorat min röst helt och hållet samt fått ett stort hål i min sko. Tur att det regnade precis igår så man inte blev så blöt om fötterna...

Linus hade åkt till Sthlm i helgen, det va söderhamnare på besök, Marcus va som vanligt borta och jag jobbade all the time. Igårkväll när jag kom hem så va Elin fnissig (wonder why), besöket hade åkt hem, Linus va hemma, Marcus va stressad, därav även hemma, det va mycket skratt när vi berättade om våran helg och vi konstaterade att vi hade saknat varandra. Allt var i sin ordning och jag va så värd en sovmorgon. Snart iväg till jobbet igen. Hoppas rösten kommer tillbaka snart, det är svårta att servera när man inte kan svara på frågor eller fråga vad de vill ha.