...är det skönt att gå på promenad. Jag och Sofie gick ut på en frisk promenad förre veckan tror jag det var, en strålande dag då solen sken! Man blir så sjukt pigg och glad när solen skiner. Vi gick ut mot Gävle strand för att på hemvägen få en lång raksträcka med solen i ansiktet hela vägen. Smart tyckte vi.

Moa Signe Maria Sundkvist - 920318

För ganska precis, om inte exakt fyra år sedan kom Moa in i mitt liv. Hon var 14 år och väldigt blyg...framförallt otroooligt söt! Hon fanns med i den familjen jag fick då jag träffade Björn. Det är en familj som jag alltid känt mig välkommen i. Bosse, Monika, Moa & Stina var min andra familj. Aldrig någonsin har Moa varit ett irritationsmoment (ni vet väl hur det kan vara när man är nykär och vill vara själv). Kanske mestadels för att vi inte var intressanta för henne då hon hellre var ute med Sofie, Emelie, Johannes och de andra som bor på Klippvägen.

Något år senare började Moa gymnasiet, hon hittade utanför gatan, hittade nya vänner (men behöll självklart de gamla trofasta ändå), fann nya möjligheter och började intressera sig för killar. Killar hade tidigare varit totalt ointressanta, eller så hade hon inte tillräckligt förtroende till mig för att berätta om sådana saker. Men då hon började gymnasiet fick vi en alldeles speciell relation. Det var då hon blev min ögonsten, min sötnos, mitt hjärta och min andra hälft som ingen fick trampa på och allt vad det innebär att vara systrar.

Tack för att du finns!
♥







När Moa gillar en låt kan hon lyssna på den minst 10 gånger i rad...undrar vem hon är släkt med?

Eva Marie Johansson - 870601

Vem kunde ana att den dagen skulle komma att betyda så mycket i mitt liv? Vad hade hänt om inte Ulla och Roger träffats, och tänk om de bestämt sig för att det skulle räcka med tre barn?! Hur skulle mitt liv sett ut då? TACK kära Ulla och Roger för att ni skapat denna vackra människa som har gjort mig till den jag är idag, utan henne hade min uppväxt inte varit densamma.

Vi träffades första gången en solig sensommardag i augusti -99. Det kom inte att bli något bra möte. Hon hade fått upp ögonen för min kära kusin Mattias. Hon var dock helt ovetande om att vi var kusiner och när jag va där för att plocka löv ur hans såg hon rött. Den blonda bitchen ska dö!

Några dagar senare hamnade vi såklart bredvid varann i bänkarna. Det var hon, jag, Crille Olsson, Martin Bergenholtz och Sonny Hellström om jag inte minns fel. Vet ej hur detta kom upp, men jag nämnde att Hardcore Superstar - Someone special var min favoritlåt. Då skulle den blonda bitchen inte dö längre.

Jag har utlovat ett fett inlägg idag. Innebär det att jag måste skriva sjuukt mycket, eller bara ett jäkligt grymt inlägg? Jag tror inte jag siktar på något utav de två alternativen. Kör nog på en sån där mellanmjölksproduction á la Svenne.

(Nu har jag suttit i en timme och försökt fixa den satans bakgrunden och text och allt vad blogg innebär. Nu har jag totalt tappat lusten för att skriva ett inlägg alls. Är detta verkligen något för mig? Hur faaan ändrar man teckensnitt? Då kanske bloggen blir snäppet roligaste att läsa iallafall?!)

Jag försöker ändå. Jag har gjort två stora förändringar i mitt liv idag. Jag vill verkligen inte lägga ut bild på båda mina händelser och det tror jag ni uppskattar när jag berättar vad jag gjort. För det första så har jag:

- Tattuerat mig! Tiden va bokad, motivet va uttänkt, inget var sagt till någon, motivet ändrades i sista sek. Dock ingen drastist ändring, utan jag är mycket nöjd med resultatet och det var en tanke jag hade från första början så, som sagt, mycket nöjd va ordet. Tattueringen sitter på min handled och står för en person som alltid finns i min närvaro. Sara Sofie Sjögren min syster som alltid finns i mitt hjärta och som själsligt alltid finns med mig i alla situationer. Hon är en utav få månniskor som jag känner som hur dåligt hon än mår själv skulle släppa allt hon har i sina händer om något var fel med mig. Vi känner av varandras tankar och behöver ofta inte använda ord när vi vill uppmärksamma något utan det räcker nästan alltid med en blick så är vi på samma plan. Hon är även den person som jag har allra roligast med. Ingen kan få mig att skratta som just hon kan. Nu har vi fullbordat våra systertattueringar i och med att jag gaddade mig. Sofie har redan sin klar sedan tidigare (läs om det på hennes blogg got damit)

Motivet är ett hjärta där det står: My Cherry Blossom Girl och det symboliserar den här låten, vilket i sin tur ÄR Sofie för mig. Ur min synvinkel så fick vi denna speciella relation till varandra när Sofie åkte till New York ett år och "försvann" ur mitt liv. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna den människan så mycket som jag gjorde och insåg då att hon var Guds gåva till mig. Utan henne var jag inte samma person. Den upptäckten blev jag ännu säkrare på då hon kom hem och jag lärde mig att uppskatta henne mer. Cherry Blossom Girl var den låten som höll mig uppe under tiden som hon inte fanns i min närhet, det var den som stärkte mig när jag var svag, som höjde mig när jag var nere och som tröstade mig när jag saknade henne som mest - med andra ord så betyder den här låten hela världen för mig, precis som hon gör.


Ja, det var och är ren lycka mina vänner.

Den andra saken som jag gjorde idag var att ta ut min spiral! haha, vill ni se bild? Näääe trodde väl inte det. Jag va less på den jäveln och allt vad hormoner innebär. Så nu for den all världens väg. Såhär såg iallafall saten ut som de tröck upp IGENOM min livmoder och ut igen samma väg idag.