Soffan va tagen, nu skulle den bara hem oxå. Precis som min mor kan jag inte vänta med något utan bestämmer mig för att hämta den på dagen innan Linus kommit hem eftersom jag ändå är ledig. Lånar Mesmers bil (vit skåpbilsaktig - tjuvar och banditer, right Sofie & Emma?) och får en väldigt enkel vägbeskrivning av Mesmer hur jag ska ta mig ut på E6an. "Följ den här gatan så långt du bara kan, då måste du svänga höger till slut. Därefter åker du rakt fram genom två små rondeller och i den tredje rondellen tar du vänster, sen är det skyltat." Lät inte det väldigt lätt? Jo, det gjorde det för mig med. Men icke! Hispig som man är så tänker jag att jag åkt för långt utan att svänga höger (så långt jag bara kan finns inte i mitt huvud tydligen) så jag svänger tidigare än jag skulle.
Där står jag, mitt i stan, mitt på Järnbanetorget, Oslo S. Mellan två bussar i bussfilen och folk som tittar och undrar vad jag håller på med. Snabbt som attan svänger jag vänster utan att tänka mig för, då möter jag en buss istället. Jaha, då hade jag kört mot enkelriktat då. Innan jag hittat ut på E6an så hann jag köra mot rött oxå. Japp, jag har körkort faktiskt! Fick frågan av en stackare som jag ringde upp i all panik, men som fint lugnade mig. Tack för det :)

Väl framme ser jag att det är världens finaste soffa, helt som ny! Får hjälp att packa in den i bilen, åker på en mack för att köpa lite rep att binda dörrarna med (gick inte att stänga helt). Fanns inget rep, så jag fick lite snöre istället. Knöt som en gud, åkte hem. Mötte upp Linus och Kricke för att sedan få höra av Kricke att han va imponerad av min körning när jag backade in bilen på gården. "Det finns alltså tjejer som kan köra bil!" Hoppas han inte läser min blogg, för jag rättade honom då inte.