Knoll och Tott no longer exists - harmed kan ni kalla oss fläcken och skräcken.
Forsta inlagget. Jag ar ledsen, men jag kommer skriva har pa bloggen utan å, ä och ö for jag orkar inte halla pa och kopiera och klista in. Hur som helst. Long story - not short.

Vi landade i Bogota i mandags eftermiddag. Klockan va da 16 i Bogota, vilket ar 23 i Sverige. Ganska trotta, eller rattare sagt otroligt trotta tog vi en taxi till ett hotel vi blivit rekommenderade pa flygplatsen. Vi hade ju tankt skaffa oss ett boende nar vi kom fram, men sa gor man tydligen inte i Colombia. Nar vi skulle in genom sakerhetskontrollen pa flygplatsen va det nara att jag inte fick ga igenom pga att vi inte hade nagon adress att ta oss till. Mannen i baset bara ruskade pa huvudet at mig. Efter manga om och men lag vi i en sang, som kostade lite for mycket pengar med tanke pa bullret fran gatan, den ratt snuskiga duschen och de flackiga lakanen. Det va trots allt utan tvekan den basta somnen jag nagonsin haft. Har aldrig sovit sa skont i hela mitt liv. Kan ni fatta hur skont jag sov eller i och med att jag redan innan alskade att sova. Dagen efter ramlade vi ut pa 'stan' vilket ar ett huller om buller av gator fran alla hall, tankte bara ga en svang och trodde att vi latt skulle hitta hem sen. Njaaa. 1,5 timme senare hoppade vi in i en taxi, och aterigen blev vi 'ruskade-pa-huvudet' at. Det enda vi visste om hotellet var att det hette San Nicolaus och lag pa Calle 38. Tydligen sa maste det korsa en annan vag oxa, sa det ska alltsa vara en dubbeladress. Vi kom iallafall hem, for folk har ar sa otroligt hjalpsamma tack o lov.

Dag 2 satte vi oss pa planet mot Santa Marta. Dock tog vi en buss mot Taganga istallet som vi blivit tipsade om av Linn (TACK!). Nar vi satt pa bussen visste vi att vi va pavag till en fiskarby pa Colombias kust, men inte visste vi att vi var pavag mot paradiset inte. Vi har det hur bra som helst.   

Vi har haft turen att skaffa oss massa nya vanner vilket inneburit totalt flyt for oss. Vi traffade ett par killar fran NY som mer eller mindre bosatt sig har, sa vi har fatt komma till deras hus som ligger hogst upp i Taganga sa man ser ut over hela byn. Vi har traffat tva colombianer (en pappa och en son) som spelar musik sa vi fatt en cdskiva och fatt aran att signera deras gitarr...jag skulle kunna fortsatta om alla saker vi haft turen att uppleva, men det sista jag ska namna ar det mest underliga. Vi har haft salsalektioner med Colombianska polisen. Vara grannar pa hotellet trodde att nagon hade blivit mordad nar de kom hem och fann 20 poliser (dom ar sa manga i grupp som patrullerar runt har), men det va bara tva blonda tjejer som larde sig dansa salsa.

Nya strander varje dag da vi aker pa batutflykter, nya matratter varje dag, nya branda partier pa kroppen, och nya vanner varje dag. Vad mer kan man onska sig? Som jag namnde tidigare med flacken och skracken sa ar vi lite flackigt branda. Lite pa foten, ena orat, ena axeln osv. Varfor fa Gula febern nar man kan fa spetalsk?

Idag skulle vi haft en vanlig dag pa stranden. Rolando & Pipe (pappan och sonen) har sjungit och spelat som vanligt. Som ett litet gastspel hordes helt plotsligt Carolina & Elin i texten vilket ar utover det vanliga. Polisen kom och patrullerade stranden som vanligt. Utover det vanliga va det samma poliser som vi tidigare i veckan dansat salsa med sa de bjod pa kakor. Den ena tyckte att vi behovde kolhydrater nar vi skulle ligga i solen hela dagen. Haha! Ja nog ar vi cirkus har i Colombia allt. De ar inte vana med blonda tjejer sa nog far man uppmarksamhet allt. Lite val kan tyckas, och det hade vart roligare om man kunde konversera med alla "besokare till cirkusen" istallet for att bara vara tva dumma blondiner som no hablo español eller bara un poco, pero comprende mas. Nat i den stilen. Okej det har far vara allt for idag. Kan handa att vi imorgon eller dan efter det befinner oss pa en segelbat mot Panama, sa nasta gang vi hors ar antagligen om en vecka. Forhoppningsvis finns det battre internet i Panama sa jag kan ladda upp massa bilder oxa. (Tyvarr Sara, vi har inte blivit bruna frasha tjejer an). Saknar er hemma un poco, men kan inte vara gladare over att vara i himmelriket. Vi hors!

Holl pa att glomma det viktigaste! Elin har en egen blogg! Dar kan ni lasa om samma resa, fast fran ett annat perspektiv. Kanske den luringen skriver nat skit om mig som jag inte vill namna kan ju hoppas att hon inte gor det bloggbrak nasta http://lantispavift.wordpress.com forresten skriver hon sjukt bra till skillnad mot for mig som inte kan stavva ratt har fel menings byggnad och sar skriver.

Detta är ett tidsinställt inlägg. Jag vill bara berätta att jag just nu sitter på planet mot Colombia. Både jag & Elin är förkylda, jag tror Elin är snäppet värre än mig. Jag har ingen aning om ifall vi överhuvudtaget lever eller inte. Haha jag skojade bara (förlåt mamma).

Däremot vet jag inte när vi hörs nästa gång, vi får väl se hur det blir med den saken. Ska ju försöka uppdatera er så mycket jag kan, men samtidigt är det ju trots allt semester och den vill man ju inte spendera på ett internetcafé. Bilder och text utlovas dock i massor så jag tror inte ni kommer bli besvikna.

Ta hand om varandra där hemma nu. Vi ses igen till sommaren!

  
Första bilden påväg till Schweiz, andra påväg hem. Båda på resande fot. Vackra människor. Hrrrm.

Idag far vi, om inte mot varmare breddgrader så i vartfall mot Arlanda. Klockan 21.55 går tåget från Söderhamn Resecentrum och klockan 00.30 befinner vi oss på Terminal 5, Arlanda. Där ska vi hänga tills klockan 05.00 då vi får checka in. Det är nära nu, men ändå inte tillräckligt nära. Jag fick ett sms av Elin igår där hon skrev: "AAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Jag vill åka NU, orkar inte ha resfeber längre!" - Jag kan inte annat än hålla med.

Igår hade min vän Johanna sin 20årsfest (Jag va äldst på festen och kände mig ganska gammal när 20åringarna pratade om att dom blivit gamla). Jag sminkade på mitt svullna förkylningsfejs så gott det gick för att åka till Sandarne Ip för att säga grattis. Väl där, kliver jag in och möts av Jeanette. Trevligt tänkte jag, men är hon hos Johanna? Hon välkomnar mig glatt och vi pratar lite skit, sedan går vi in i festlokalen och bokstavligt talar så vända ALLA huvuden och stirrar ut mig. Vem är denna utböling? antar jag att de tänkte. Vart har jag kommit? tänkte jag. Kände inte igen en människa där och frågar försiktigt efter Johanna. Fanns ingen sån där. Dom hade ju personalfest för Coop. Deras tema för kvällen var: Jag tror jag kommit fel. Den tävlingen skulle ju jag vunnit lätt, om jag hade arbetat på Coop det vill säga.

Hoppade in i bilen igen och åkte till Sandarne Båtklubb, nu va jag äntligen rätt. Kramades med mina fina tjejer Linn, Joline & Johanna några timmar innan jag åkte hem för att sova. Trodde jag. Halv 4 tror jag att jag slocknade till slut. Halvt död väcktes jag av den vackraste synen jag någonsin vaknat till. En liten flicka vid namn Juni låg på mitt bröst och log. Klarvaken och varm i hjärtat myste vi ett tag medan henne lika vackra mamma fick sig en välförtjänt dusch. HERREGUD vad jag kommer sakna skrutten min. Min systerdotter!

Nu ska jag packa upp min ryggsäck för att sedan packa om igen. Kanske blir några sådana vändor men det är det värt för att se att allt är med. Man vet aldrig med mig ändå så jag vet inte om det hjälper att packa om, och om, och om igen.

 

Fick några tips och klagomål angående nya designen, och vips så är det ändrat igen. Bättre? Sämre? Nya förslag?
En annan sak har också förändrats, men det berättar jag mer om imorgon. Späääännande va? (Okej, ingen bryr sig. Jag vet.)

Just nu sitter jag i Älgnäs, långt utåt jag vet inte vad, och planerar resa med Elin. Vi är fnissiga, nervösa, förväntansfulla och lite besvikna. Besvikna är vi på vädret, vafan ska det regna hela nästa vecka i Colombia för? Enligt alla klimatsidor så ska det vara mindre än 5 dagar regn på hela februari och mars och då mindre än 100 mm nederbörd. Why God, why ska det regna när vi ska dit för?!

Okej, back to business. Nu fortsätter planeringen och jag ska återgå till att bara använda svenska fraser. See ya! Hehe.

Vad tycks? Vi är ju trots allt två om det här, och nu när jag fixat och donat så har Elin inget annat val än att slänga in några inlägg. Denna blogg handlar i åtminstone 3 månader framöver om mitt & Elins äventyr i Centralamerika. Följ gärna oss här :)

Åh herregud. Är jag redo? Är vi redo? Nu börjar faktiskt resfebern komma och jag har lite smått panik här hemma. Jag packar, kollar i lonelyplanetguiden (guld värd) och skakar samtidigt i exakt hela kroppen. Det kan i och för sig bero på att jag blivit tokförkyld oxå. Feber i dubbel mening. Jag har fullspäckat schema varje minut tills vi sätter oss på planet. Då väntar 11 timmars resa mot en väntan vi längtat efter i flera månader. Äntligen är vi påväg, så varför denna ångest?

Imorgon har jag & min kära Elin en morgondejt. Då kan vi iallafall peppa och panika tillsammans. Då ska vi göra om denna blogg lite oxå..spännande va?

Visst är det skönt när man känner att man har en sån nära vän att de ingår i familjen? Jag är lyckligt lottad att få vara del i en av mina vänners familj och ha en vän som finns i min. Tack ♥

4 dagar. Cuatro días.

Nu är det bara 4 dagar innan jag sätter mig på bussen mot Arlanda. Om exakt 5 dagar har vi precis lyft från Frankrike mot Colombia. Jag tror inte riktigt jag kan förstå? Väskan är ju inte packad, lägenheten är inte städad, jag har inte hunnit träffa alla jag vill imgås med, jag har inte hunnit fundera på hur det känns ens. Kanske lika bra det? Jag vill inte åka ifrån någon, minst av allt Juni. Dock vill jag umgås med Elin varje dag igen och jag vill smaka på vad världen har att erbjuda!

Först upp Colombia som sagt. Kanske vi ska till Tayrona Nationalpark?
 

Min kära kusin, Petter, kom till mig i helgen. Jag älskar att jag & syrran inte är de enda i släkten som gillar spontana upptåg! Petter & jag hade lite smått planerat ett besök, men att han sedan dyker upp är ju inget man kan garantera till 100 %. Magsjuka barn, jobb, plugg, eller annat kan ju komma emellan menar jag! hur som helst så körde han tillmig i Gävle från örebro som den underbara människa han är, bara för att vi ska hinna ses innan jag åker ut på mitt livs resa. Tack för det bästa du, stort tack!

Lördagen började med ett besök på systemet. Där plockade Petter korgen överfull och när jag tyckte att det kanske va lite väl för oss att dricka allt det där håller Petter med. Han plockade ur 1 burk, sedan gick vi och betalade. Börnade med bilen till söderhamn, slängde oss in i trångstastugan och kollade på hockeyn med pappa. Förlust, men som pappa sa: "känns inte som en förlust när dom spelade så sjukt bra"

Hur som helst. Gick ut med Zetterström & Paulina. Träffade även Elin ute och hade skitkul på krogen! (utan ironi alltså) Detta kändes som ett bra nästan-avslut på min sverigevistelse, och det måste (läs: kommer) göras om snarast möjligt.

 

Om 1 vecka. Om 7 dagar. Om 168 timmar.

Kan inte fatta att jag är på andra sidan jordklotet om exakt en vecka. Känns helt sjukt! Jag har så mycket jag måste hinna innan dess! Först ska jag upp till BB med Sofie & Juni för ett hörseltest. Mysigt att få pussa på lilla fjärten igen!

HAHAHA såg precis kommentaren min mamma skrivit till blogginlägget nedan. Älskar dig mammsen!

"Haha, du är rolig du! Ha en bra kväll och få dej och riktigt god natts sömn! Själv ska vi chilla i soffan och ha det fett nice;D"


 
 
Familjen på julafton 2010

För övrigt ska jag sova som en gudinna nu, jag råkade till och med somna i kaustinens soffa. När hon frågade om jag sov svarade jag tydligen: "Va? Nej! Sover Tobbe?"

Om ni inte har något annat för er denna fredagskväll rekommenderar jag starkt att läsa Sofie och Alex förlossningsberättelser. Om ni inte vill göra det ikväll rekommenderar jag fortfarande att göra det, en annan dag kanske. Klicka på länkarna ba! Jag vet då en som blir rörd till tårar varje gång...

Dagen började väldigt tidigt, klockan 06:00 befann jag mig på Tempo för att hjälpa min käre far & Agneta med diverse saker i butiken. Efter det åkte jag hem och sov i 1,5 timme för att senare möta upp Elin på stan för en planeraresanfrukostdejt. Jag saknar verkligen att bo med Elin, jag saknar att ha henne där jämt! Tack o lov ska vi snart ut och resa tillsammans i 3 månader, då är ställningarna återställda. Thank God. Fokus på resan, fokus i livet, fokus på oss, fokus på mig själv.

Nu ska jag upp till Kautinens casa (spanska, wop wop) och kolla på en film. Sen ska jag hem och toksova! Hihi mamma va så himla söt idag då hon sa precis det ordet - toksova. Tänk hur det är va. Mammorna finns på facebook, dom använder ord som toksova, har trendigare kläder än mig (svårt?) och går på ZUMBA. Tänk om mamma för 10 år sedan hade funnits på lunarstorm, använt ord som "hon ba & han ba", kollat snett uppåt på alla kort som tagits och tränat fotboll. hur hade det sett ut?

Idag fyller min pappa Göran år. Han stannade på 47, så det är exakt vad han fyller, 47år. Grattis Grattis Grattis! Även ett stort grattis till att du nu är Sveriges hunkigaste morfar!

 

Juni blir idag 1 vecka gammal. Grattis hjärtat ♥
 

Vad skoj (man kan inte skriva roligt, för det är nåt helt annat på norska) att ett nytt gäng hittat hit. Vissa norrbaggar, vissa svennar kan jag tänka mig. Vilket som är ni hjärtligt välkomna! Jag har aldrig egentligen berättat om mig själv, är du intresserad så läs. Om inte, vänta på nästa inlägg eller nåt...

1. Jag är en tjej. Känns som en bra början.
2. Jag heter Caroline Sjögren
3. Jag är från Sverige.
4. Jag ska inte fortsätta såhär. Kul skämt?

Hur som helst. Caroline heter jag och kommer ifrån en liten by utanför Söderhamn. Trots att Söderhamn är en väldigt liten stad efter södra norrlandskusten så är det många människor som känner igen namnet. Jag har faktiskt ingen aning om varför det är så, men nåt gör vi väl för att dra uppmärksamhet till oss. I och för sig kom jag på att vi har bandylaget Broberg som spelar i högsta division samt SUIF bordtennis som blev svenska mästare senast 2010. Stolt? - Ja! Uppdrag granskning (tror jag det va) besökte även Söderhamn för att göra en dokumentär angående att vi var så många som röstade på SD. Stolt? - Hell fucking NO!

Jag har haft en strålande uppväxt i det lilla samhället, men när jag började på högskolan i Gävle och då saker förändrades i mitt liv så tog jag min packning till Gävle. Det är Söderhamns närmsta "storstad". Två år passerade på högskolan och jag blev färdig med mina idrottskurser. Läser till Idrottslärare samt spanskalärare. Då mina idrottskurser var klara var jag tvungen att först plugga upp min spanska innan jag kunde läsa på högskolan. Då tänkte jag: hmm..det gör jag ju bäst i utlandet. Nåt i den stilen blev det, och jag for till Norge för att tjäna ihop pengar till en utlandsvistelse. Här är jag nu, inte i Norge, men i livet. Nu sitter jag här, och ska snart resa till centralamerika där jag ska träna min spanska så mycket jag bara kan! Jag kommer inte att läsa någon kurs, utan detta är en resa jag gör tillsammans med min vän Elin, och vi ska bara njuta. Bara ha det bra och göra precis vad som faller oss in!

Jag tycker det är väldigt svårt att hitta saker att berätta om mig själv (intressant liv?) så det här blev ju kanske inte en sån bra presentation. Snälla ni, fråga om det är något ni undrar. Jag svarar så gott jag kan!

  
 

Smått & gott:
- Jag har alltid varit blond. Det är alltså inte en vit hjälm på bilderna.
- Jag har ägt två sköldpaddor, varav den  ena hette Turbo. När den andra kom blev det bara "Turbosarna".
- Jag har träffat Ali G (Sacha Baron Cohen)
- Jag älskar att flyga
- Jag är tvåfotad
- Jag är otroligt rädd för mörka hav
Jag älskar Juni Sellman av hela mitt hjärta

Hela familjen är samlad, morfar Göran, mormor Gunilla, mamma Sofie. pappa Alex och moster Brolin. Moster Brolin är jag för er som inte fattade det. Det är vad jag kallas. Allt utgår numer från Junis perspektiv, därav morfar Göran osv..

Jag är nöjd! Så nööööjd med tillvaron just nu!
Såhär har jag & Juni legat i någon timme idag. Jag klagade inte.

Året var 2004. Jag befann mig i ett rum jag aldrig vart förr, nerbäddad i en säng som inte var min, hörde en låt jag aldrig hört förr, men kände mig ändå så otroligt trygg och hade en ro i kroppen som inte går att beskriva. Jag var hos min syster på Manhattan. Jag hade inte önskat att jag var någon annanstans i världen än just där, just då.
♥

Jag måste, jag måste träna upp spanskan innan det bär av mot Colombia och alla andra spansktalande länder vi ska besöka. Det innebär att jag måste ta mig i kragen och sitta några timmar om dagen med glosor, ljudböcker, läsa med mera. Jag SKA klara det! Iallafall så pass att man kan grunderna, och kan beställa ett hotellrum...
(läs: en öl)

Tengo que, tengo que entrenar a su Españoles antes de partir hacia Colombia y todos los demás países de habla española que está visitando. Esto significa que tengo que me toma por el cuello y sentarse un par de horas al día con las palabras, los libros de audio, lectura y más. Lo haré! De todos modos, para que sepa lo básico, y puede ordenar una habitación de hotel... (es decir: una cerveza)

Inga förhastade slutsatser nu. Jag gillar bara låten, ok? ;)
Jag gillar Dirty Dancing. Om somrarna förr i tiden så kollade alltid jag & Klara på den här filmen så fort vi fick chansen. Nästa gång vi ses måste vi kolla på den igen! Visst är det väl härligt med traditioner! (Shit va gammal jag lät)