Knoll och Tott no longer exists - harmed kan ni kalla oss fläcken och skräcken.
Forsta inlagget. Jag ar ledsen, men jag kommer skriva har pa bloggen utan å, ä och ö for jag orkar inte halla pa och kopiera och klista in. Hur som helst. Long story - not short.

Vi landade i Bogota i mandags eftermiddag. Klockan va da 16 i Bogota, vilket ar 23 i Sverige. Ganska trotta, eller rattare sagt otroligt trotta tog vi en taxi till ett hotel vi blivit rekommenderade pa flygplatsen. Vi hade ju tankt skaffa oss ett boende nar vi kom fram, men sa gor man tydligen inte i Colombia. Nar vi skulle in genom sakerhetskontrollen pa flygplatsen va det nara att jag inte fick ga igenom pga att vi inte hade nagon adress att ta oss till. Mannen i baset bara ruskade pa huvudet at mig. Efter manga om och men lag vi i en sang, som kostade lite for mycket pengar med tanke pa bullret fran gatan, den ratt snuskiga duschen och de flackiga lakanen. Det va trots allt utan tvekan den basta somnen jag nagonsin haft. Har aldrig sovit sa skont i hela mitt liv. Kan ni fatta hur skont jag sov eller i och med att jag redan innan alskade att sova. Dagen efter ramlade vi ut pa 'stan' vilket ar ett huller om buller av gator fran alla hall, tankte bara ga en svang och trodde att vi latt skulle hitta hem sen. Njaaa. 1,5 timme senare hoppade vi in i en taxi, och aterigen blev vi 'ruskade-pa-huvudet' at. Det enda vi visste om hotellet var att det hette San Nicolaus och lag pa Calle 38. Tydligen sa maste det korsa en annan vag oxa, sa det ska alltsa vara en dubbeladress. Vi kom iallafall hem, for folk har ar sa otroligt hjalpsamma tack o lov.

Dag 2 satte vi oss pa planet mot Santa Marta. Dock tog vi en buss mot Taganga istallet som vi blivit tipsade om av Linn (TACK!). Nar vi satt pa bussen visste vi att vi va pavag till en fiskarby pa Colombias kust, men inte visste vi att vi var pavag mot paradiset inte. Vi har det hur bra som helst.   

Vi har haft turen att skaffa oss massa nya vanner vilket inneburit totalt flyt for oss. Vi traffade ett par killar fran NY som mer eller mindre bosatt sig har, sa vi har fatt komma till deras hus som ligger hogst upp i Taganga sa man ser ut over hela byn. Vi har traffat tva colombianer (en pappa och en son) som spelar musik sa vi fatt en cdskiva och fatt aran att signera deras gitarr...jag skulle kunna fortsatta om alla saker vi haft turen att uppleva, men det sista jag ska namna ar det mest underliga. Vi har haft salsalektioner med Colombianska polisen. Vara grannar pa hotellet trodde att nagon hade blivit mordad nar de kom hem och fann 20 poliser (dom ar sa manga i grupp som patrullerar runt har), men det va bara tva blonda tjejer som larde sig dansa salsa.

Nya strander varje dag da vi aker pa batutflykter, nya matratter varje dag, nya branda partier pa kroppen, och nya vanner varje dag. Vad mer kan man onska sig? Som jag namnde tidigare med flacken och skracken sa ar vi lite flackigt branda. Lite pa foten, ena orat, ena axeln osv. Varfor fa Gula febern nar man kan fa spetalsk?

---

For allas info skrev jag detta igar. Sen blev det stromavbrott i hela byn och allt va borta. Till min stora lycka hade bloggen sparat detta, men nu nar jag fortsatter skriva sa kan det bli lite hipp som happ. Nog for att jag redan ar hipp som happ. Vatskebrist, solsting, rabies?

---

Idag skulle vi haft en vanlig dag pa stranden. Rolando & Pipe (pappan och sonen) har sjungit och spelat som vanligt. Som ett litet gastspel hordes helt plotsligt Carolina & Elin i texten vilket ar utover det vanliga. Polisen kom och patrullerade stranden som vanligt. Utover det vanliga va det samma poliser som vi tidigare i veckan dansat salsa med sa de bjod pa kakor. Den ena tyckte att vi behovde kolhydrater nar vi skulle ligga i solen hela dagen. Haha! Ja nog ar vi cirkus har i Colombia allt. De ar inte vana med blonda tjejer sa nog far man uppmarksamhet allt. Lite val kan tyckas, och det hade vart roligare om man kunde konversera med alla "besokare till cirkusen" istallet for att bara vara tva dumma blondiner som no hablo español eller bara un poco, pero comprende mas. Nat i den stilen. Okej det har far vara allt for idag. Kan handa att vi imorgon eller dan efter det befinner oss pa en segelbat mot Panama, sa nasta gang vi hors ar antagligen om en vecka. Forhoppningsvis finns det battre internet i Panama sa jag kan ladda upp massa bilder oxa. (Tyvarr Sara, vi har inte blivit bruna frasha tjejer an). Saknar er hemma un poco, men kan inte vara gladare over att vara i himmelriket. Vi hors!

Holl pa att glomma det viktigaste! Elin har en egen blogg! Dar kan ni lasa om samma resa, fast fran ett annat perspektiv. Kanske den luringen skriver nat skit om mig som jag inte vill namna kan ju hoppas att hon inte gor det bloggbrak nasta http://lantispavift.wordpress.com forresten skriver hon sjukt bra till skillnad mot for mig som inte kan stavva ratt har fel menings byggnad och sar skriver.