Solen sken, jag var så bra humör, jag köpte frukost på hemköp och tog med till Boulongern. Jag köpte även 3 st feta nybakade bullar som jag ville bjuda Alex och Sofie på bara för att jag tycker om dom så sjukt mycket. Vi sitter på en filt i solen och har det bra, pratar om livet och om mina planer om att eventuellt åka till Mexico. Konversationen löd till en början ungefär såhär:

Carro: "Åh, det kommer bli hur bra som helst! Då kommer jag lära mig spanska skitbra!"
Alex: "Ja, det blir nog bra det.."
Carro: "Fatta att det kommer vara varmt och sol och jag kommer plugga på distans!"
Alex: "Mmm.."

Sen löd konversationen exakt såhär:
Alex: "Men hur länge tänker du vara borta egentligen?"
Carro: "Ja, men det är ju det som är så himla bra, jag kan vara borta hur länge jag vill!"
Alex: "Men vi vill inte att du ska vara borta alltför länge för i februari kommer du bli moster."

Jag grät i säkert en kvart, sen fick jag fram ett "va?", sen grät jag i en kvart till. Det va en vacker konstig känsla som jag aldrig kännt förut, jag tror inte jag har varit så lycklig nångång i hel mitt liv, på ett sätt som jag som sagt aldrig kännt förut. Jag kan nog fortfarande inte beskriva det, eller fatta det. Men det är sant:
JAG SKA BLI MOSTER
♥


Bara för att Sofie är så vacker på denna bild.
Älskar dig så mycket!