Jag köpte några par när jag vari NYC. Juni fick miniconverse. Coola tjejer.

Mycket som har hänt de senaste dagarna har slagit ner mig i skosluorna. Igår rensade jag dock ut ett kapitel från min bok som jag vart fast i alldeles för länge, jag har varit på sluttampen länge, men igår läste jag ut sista sidan, och jag hoppas att jag inte behöver läsa om det kapitlet igen. Det medförde att jag har så mycket mer energi idag och det innebär ordning och reda hos fröken Sjögren! Rensa garderoben, diska, laga matlådor, byta gardiner, städa, organisera saker efter resan, ta tag i kurser, jobb, med mera. Jag sa till Filippa igår att jag behöver mer ljus i mitt liv, så i morse när jag vaknade drog jag gardinerna åt sidan och släppte in ljuset! Jag känner mig peppad!

 

Jag ska försöka i den mån jag kan att beskriva helgen då jag lovat ett inlägg idag:
Petter va ut med herrklubben i onsdags. På vägen hem kom han på den briljanta idén att ringa mig och ur det briljanta samtalet kom den ännu mer biljanta idén att jag skulle komma till Örebro och hälsa på! Dagen efter (eller egentligen samma dag) tog jag tåget ner till gnällbältet för att återse min kära kusin och hans underbara lilla son Vilgot.

Vi gjorde allt vi brukar göra när vi ses - vi skrattade tills vi inte kunde andas, vi spelade in en musikvideo, vi kollade på film, vi gick ut och dansade tills fötterna värkte, vi åt på Max, vi förälskade oss och vi grät (vid flera olika tillfällen). Icke att förglömma var ju även vår gourmetmiddag blodpudding, bacon, lingonsylt och rosévin. Vackert.

Helgen tog hårdare på mig än förväntat och nu ligger jag hemma i Sandarne med en förkylning som slagit mig hårt i ansiktet. Bästa stället för rehabilitering är dock hemma hos mamma & pappa. Min dator har jag hemma, lika som min telefonsladd så bilder får jag bjuda på vid ett senare tillfälle.

Idag är en väldigt speciell dag. Många utav mina vänner fyller år, så dessa vill jag gratulera med all den glädje jag har kvar. En stor del (om inte all) försvann med ett sms jag fick tidigare. Det är en stor sorg och saknad som lagt sig över ett antal människor en dag som denna. Jag vill ge all min kärlek till dig min vän och till din familj. Du har kämpat och krigat och är starkare än de flesta jag känner. Nu är det din tur att vara svag, nu är det vår tur att vara starka för dig. ♥

Nu känner jag inte bara back in the game, utan jag känner även GAME ON!

Nog för att jag skrivit en del om resan redan innan, men jag tror att ni vill ta del av lite till, om inte annat några bilder? Jag tänkte iallafall göra en lista över vad jag tyckte om varje ställe, kanske tips för andra som ska resa osv. Totalt var jag & min goda vän Elin ute i 13 eller 14 veckor och jag tänkte återberätta lite kring varje ställe vi var på, samt lägga upp bilder från det stället. Vad tycks om det?

Bogota, Colombia:
  
Började den långa färden med öl och juice - perfekt start på semstern! Kom till ett Bogota som förvånade oss rejält. Gator huller om buller, hus till kors och tvärs, 9 miljoner människor och två förvirrade blancas. Bananchipsen som Elin äter på bilden var nästan höjdpunken i Bogota, förutom den väldigt välkomnande värmen som tog emot oss! Stannade bara 1 dag (hann dock tappa bort oss och virrade runt i 2 timmar) innan vi for vidare mot...

...Taganga, Colombia:
 
Två brända men ändå glada vitingar. Tummen upp för svidande skinn tycker Fläcken & Skräcken.

 
Solnedgångsmys med öl för 5 kronor + cooltjej87 som matchar scarf och ansikte.

 
Dansade salsa på vårt hostel med polisen samt skaffade nya vänner - här Elin & Juan. 

Cartagena, Colombia:
 
Sötaste Elin i sin nya hatt som hon senare slängde av sig när hon gick lös med sina nya salsaskills.

 
Vi var på takfest (en kille ramlade ner från taket, föll 2 våningar och landade i en säng! haha, inte en skråma!) och festade natten lång för att sedan gå raka vägen till segelbåten som skulle ta oss till Panama. Mer om det i nästa inlägg.

Blev ju ingen lista ändå, får börja nästa inlägg med det istället för nu måste jag packa väskan. Jag ska nämligenta tåget till Örebro om en timme och hälsa på min kära kusin Petter! Wooot! Spontanryck från bådas sida så jag bokade biljett nyss. Gissa vad då? Bästa kusinen i världen vet att jag har det knapert i dessa tider så han bjöd mig på resan. TACK goding!

Hörs snart igen!

Hej hej hallå!
Jag är tillbaka efter mitt livs äventyr, mitt livs resa och jag har ingen aning om var jag ska börja. Jag satt och beklagade mig över detta igårkväll till min vän Carro när hon kom med det briljanta förslaget att jag inte alls behöver blogga om resan det första jag gör. Huvudsaken att jag kommer igång igen, sen kan man eftersom lägga upp några bilder och skriva om minnen etc. Självklart får ni alla komma med frågor (men det är ju läskigt tycker många) som jag då besvarar så gott jag kan.

Det som har hänt efter jag kom hem från resan för exakt 1 vecka sedan är att jag har träffat familjen, vänner, sovit, vart ut, pussat på Juni med mera. Fullt ös, nästan medvetslös.
Nu ska jag gå och träffa Linda & Tommy på stan. Trevligt!

Här kommer två utav mina favoritbilder från resans första destination, Colombia:
 

Knoll och Tott no longer exists - harmed kan ni kalla oss fläcken och skräcken.
Forsta inlagget. Jag ar ledsen, men jag kommer skriva har pa bloggen utan å, ä och ö for jag orkar inte halla pa och kopiera och klista in. Hur som helst. Long story - not short.

Vi landade i Bogota i mandags eftermiddag. Klockan va da 16 i Bogota, vilket ar 23 i Sverige. Ganska trotta, eller rattare sagt otroligt trotta tog vi en taxi till ett hotel vi blivit rekommenderade pa flygplatsen. Vi hade ju tankt skaffa oss ett boende nar vi kom fram, men sa gor man tydligen inte i Colombia. Nar vi skulle in genom sakerhetskontrollen pa flygplatsen va det nara att jag inte fick ga igenom pga att vi inte hade nagon adress att ta oss till. Mannen i baset bara ruskade pa huvudet at mig. Efter manga om och men lag vi i en sang, som kostade lite for mycket pengar med tanke pa bullret fran gatan, den ratt snuskiga duschen och de flackiga lakanen. Det va trots allt utan tvekan den basta somnen jag nagonsin haft. Har aldrig sovit sa skont i hela mitt liv. Kan ni fatta hur skont jag sov eller i och med att jag redan innan alskade att sova. Dagen efter ramlade vi ut pa 'stan' vilket ar ett huller om buller av gator fran alla hall, tankte bara ga en svang och trodde att vi latt skulle hitta hem sen. Njaaa. 1,5 timme senare hoppade vi in i en taxi, och aterigen blev vi 'ruskade-pa-huvudet' at. Det enda vi visste om hotellet var att det hette San Nicolaus och lag pa Calle 38. Tydligen sa maste det korsa en annan vag oxa, sa det ska alltsa vara en dubbeladress. Vi kom iallafall hem, for folk har ar sa otroligt hjalpsamma tack o lov.

Dag 2 satte vi oss pa planet mot Santa Marta. Dock tog vi en buss mot Taganga istallet som vi blivit tipsade om av Linn (TACK!). Nar vi satt pa bussen visste vi att vi va pavag till en fiskarby pa Colombias kust, men inte visste vi att vi var pavag mot paradiset inte. Vi har det hur bra som helst.   

Vi har haft turen att skaffa oss massa nya vanner vilket inneburit totalt flyt for oss. Vi traffade ett par killar fran NY som mer eller mindre bosatt sig har, sa vi har fatt komma till deras hus som ligger hogst upp i Taganga sa man ser ut over hela byn. Vi har traffat tva colombianer (en pappa och en son) som spelar musik sa vi fatt en cdskiva och fatt aran att signera deras gitarr...jag skulle kunna fortsatta om alla saker vi haft turen att uppleva, men det sista jag ska namna ar det mest underliga. Vi har haft salsalektioner med Colombianska polisen. Vara grannar pa hotellet trodde att nagon hade blivit mordad nar de kom hem och fann 20 poliser (dom ar sa manga i grupp som patrullerar runt har), men det va bara tva blonda tjejer som larde sig dansa salsa.

Nya strander varje dag da vi aker pa batutflykter, nya matratter varje dag, nya branda partier pa kroppen, och nya vanner varje dag. Vad mer kan man onska sig? Som jag namnde tidigare med flacken och skracken sa ar vi lite flackigt branda. Lite pa foten, ena orat, ena axeln osv. Varfor fa Gula febern nar man kan fa spetalsk?

Idag skulle vi haft en vanlig dag pa stranden. Rolando & Pipe (pappan och sonen) har sjungit och spelat som vanligt. Som ett litet gastspel hordes helt plotsligt Carolina & Elin i texten vilket ar utover det vanliga. Polisen kom och patrullerade stranden som vanligt. Utover det vanliga va det samma poliser som vi tidigare i veckan dansat salsa med sa de bjod pa kakor. Den ena tyckte att vi behovde kolhydrater nar vi skulle ligga i solen hela dagen. Haha! Ja nog ar vi cirkus har i Colombia allt. De ar inte vana med blonda tjejer sa nog far man uppmarksamhet allt. Lite val kan tyckas, och det hade vart roligare om man kunde konversera med alla "besokare till cirkusen" istallet for att bara vara tva dumma blondiner som no hablo español eller bara un poco, pero comprende mas. Nat i den stilen. Okej det har far vara allt for idag. Kan handa att vi imorgon eller dan efter det befinner oss pa en segelbat mot Panama, sa nasta gang vi hors ar antagligen om en vecka. Forhoppningsvis finns det battre internet i Panama sa jag kan ladda upp massa bilder oxa. (Tyvarr Sara, vi har inte blivit bruna frasha tjejer an). Saknar er hemma un poco, men kan inte vara gladare over att vara i himmelriket. Vi hors!

Holl pa att glomma det viktigaste! Elin har en egen blogg! Dar kan ni lasa om samma resa, fast fran ett annat perspektiv. Kanske den luringen skriver nat skit om mig som jag inte vill namna kan ju hoppas att hon inte gor det bloggbrak nasta http://lantispavift.wordpress.com forresten skriver hon sjukt bra till skillnad mot for mig som inte kan stavva ratt har fel menings byggnad och sar skriver.

Detta är ett tidsinställt inlägg. Jag vill bara berätta att jag just nu sitter på planet mot Colombia. Både jag & Elin är förkylda, jag tror Elin är snäppet värre än mig. Jag har ingen aning om ifall vi överhuvudtaget lever eller inte. Haha jag skojade bara (förlåt mamma).

Däremot vet jag inte när vi hörs nästa gång, vi får väl se hur det blir med den saken. Ska ju försöka uppdatera er så mycket jag kan, men samtidigt är det ju trots allt semester och den vill man ju inte spendera på ett internetcafé. Bilder och text utlovas dock i massor så jag tror inte ni kommer bli besvikna.

Ta hand om varandra där hemma nu. Vi ses igen till sommaren!

  
Första bilden påväg till Schweiz, andra påväg hem. Båda på resande fot. Vackra människor. Hrrrm.

Idag far vi, om inte mot varmare breddgrader så i vartfall mot Arlanda. Klockan 21.55 går tåget från Söderhamn Resecentrum och klockan 00.30 befinner vi oss på Terminal 5, Arlanda. Där ska vi hänga tills klockan 05.00 då vi får checka in. Det är nära nu, men ändå inte tillräckligt nära. Jag fick ett sms av Elin igår där hon skrev: "AAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Jag vill åka NU, orkar inte ha resfeber längre!" - Jag kan inte annat än hålla med.

Igår hade min vän Johanna sin 20årsfest (Jag va äldst på festen och kände mig ganska gammal när 20åringarna pratade om att dom blivit gamla). Jag sminkade på mitt svullna förkylningsfejs så gott det gick för att åka till Sandarne Ip för att säga grattis. Väl där, kliver jag in och möts av Jeanette. Trevligt tänkte jag, men är hon hos Johanna? Hon välkomnar mig glatt och vi pratar lite skit, sedan går vi in i festlokalen och bokstavligt talar så vända ALLA huvuden och stirrar ut mig. Vem är denna utböling? antar jag att de tänkte. Vart har jag kommit? tänkte jag. Kände inte igen en människa där och frågar försiktigt efter Johanna. Fanns ingen sån där. Dom hade ju personalfest för Coop. Deras tema för kvällen var: Jag tror jag kommit fel. Den tävlingen skulle ju jag vunnit lätt, om jag hade arbetat på Coop det vill säga.

Hoppade in i bilen igen och åkte till Sandarne Båtklubb, nu va jag äntligen rätt. Kramades med mina fina tjejer Linn, Joline & Johanna några timmar innan jag åkte hem för att sova. Trodde jag. Halv 4 tror jag att jag slocknade till slut. Halvt död väcktes jag av den vackraste synen jag någonsin vaknat till. En liten flicka vid namn Juni låg på mitt bröst och log. Klarvaken och varm i hjärtat myste vi ett tag medan henne lika vackra mamma fick sig en välförtjänt dusch. HERREGUD vad jag kommer sakna skrutten min. Min systerdotter!

Nu ska jag packa upp min ryggsäck för att sedan packa om igen. Kanske blir några sådana vändor men det är det värt för att se att allt är med. Man vet aldrig med mig ändå så jag vet inte om det hjälper att packa om, och om, och om igen.

 

Fick några tips och klagomål angående nya designen, och vips så är det ändrat igen. Bättre? Sämre? Nya förslag?
En annan sak har också förändrats, men det berättar jag mer om imorgon. Späääännande va? (Okej, ingen bryr sig. Jag vet.)

Just nu sitter jag i Älgnäs, långt utåt jag vet inte vad, och planerar resa med Elin. Vi är fnissiga, nervösa, förväntansfulla och lite besvikna. Besvikna är vi på vädret, vafan ska det regna hela nästa vecka i Colombia för? Enligt alla klimatsidor så ska det vara mindre än 5 dagar regn på hela februari och mars och då mindre än 100 mm nederbörd. Why God, why ska det regna när vi ska dit för?!

Okej, back to business. Nu fortsätter planeringen och jag ska återgå till att bara använda svenska fraser. See ya! Hehe.

Vad tycks? Vi är ju trots allt två om det här, och nu när jag fixat och donat så har Elin inget annat val än att slänga in några inlägg. Denna blogg handlar i åtminstone 3 månader framöver om mitt & Elins äventyr i Centralamerika. Följ gärna oss här :)