Visessnartigen!

Måndagen är kommen, vilket innebär att vi är inne på vår sista vecka här i Oslo. Oroskänslan har funnits ett tag, men ångesten börjar ta vid på riktigt samtidigt som glädjen finns där över att komma hem till familj, vänner och vetskapen om att vi om 4 veckor befinner oss i Colombia. Jag har väldigt svårt att sätta ord på mina känslor, jag tror Elin känner samma sak. Vi ligger just nu i sängen och lyssnar på Lars Winnerbäck. Vad tycker jag om honom hörrni? Ja, egentligen att det är en mainstreamsnubbe som är populär just nu med sina emotexter. Alldeles nyss hörde jag mig säga: "musikaliskt geni". Som ni märker är jag vilsen.

I lördags hade vi vår visessnartigenfest. Organiserat kaos? Oorganiserat kaos? Organiserat tokkaos? Nåt sånt! Det va två stycken 25årsfester på övervåningen som jag & Elin va tvugna att försöka överrösta när vi skulle hålla vårt tal. Det gick inte riktigt som vi tänkt oss, men middagen va trots allt väldigt lyckad, folk va nöjda, vi va/är nöjda trots att kvällen slutade i om möjligt mer kaos än den började. Det kan tyckas lustigt att vi höll ett tal om vilka beslut man tar i livet och vilka beslut som fört oss till restaurangen just denna kväll tillsammans med de människor som befann sig där - vi avslutade med att säga hur viktig vart och ett utav våra beslut är, och att det skulle bli intressant att se vilka beslut man tog för kvällen och vart dessa leder. Nog fick vi beslut allt...

Jag tror att allt är förutbestämt och ur allt som sker kommer något gott, som gynnar människan på ett eller annat sätt. Även om ett beslut betyder slutet på något som varit, så tror jag att just det beslutet tagits för att föra livet framåt och att något bättre väntar. Jag vill iallafall tro det. Jag måste tro det.

Stort tack till alla som förgyllde vår kväll. Ni är underbara och var och en av er är speciella för mig & Elin. Ni kommer alltid finnas i våra liv, varesig vi befinner oss i Stockholm, Bogota, New York, eller Oslo så finns ni i våra hjärtan.


    
   
 
    
 

Kvällen gick i svartvit. Vi va för fula för att få behålla färgen på bilderna :)
Tack igen alla fantastiska människor.


Kommentarer
Postat av: Filippa

Föstår att det är svårt att lämna, men jag längtar som en tok tills du är hemma igen,så ska jag föda dig med kladdkakis o massa prat :)

Miss you. see you :)



PUSS ÄLSKO!

2011-01-17 @ 12:48:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0